Jordens salt

 
Damascus december 2005

Halbuni – bokhandelskvartern i Baramke kring Damascus’ universitet. Kurslitteratur trängs med Lenins samlade verk, manualer i Windows och kärleksromaner på trottoaren.

Jag går på måfå in i en bokhandel för att fråga efter en bok min hadith-lärare rekommernderat: Ibn Hajar al-`Asqalani’s Taqrib, index över hadith-berättare. Och se där, den finns, med flera intresssanta böcker i samma genre: Ibn Hajar’s biografisamling Al-durar al-kaminah, och en bok av Ibn `Asakir, historiker och hadithberättare, som levde i Damascus under 500-talet hijri.

En man med yvigt skägg kommer in och frågar efter “al-`aqidat al-wasitiyyah”. Jag hör på hans uttal att han inte är syrier – kankse från Algeriet. “Känner jag inte till”, säger bokandlaren med nollställt ansikte. Jag ler för mig själv där jag står bakom bokhyllorna och iakttar dem. Nej, Ibn Taymiyyah’s upproriska teser röner ingen större uppskattning i hans hemstad Damascus. Hans grav lär finnas här någonstans här i kvarteren – undrar om någon besöker den? De som läser al-wasitiyyah är ju inte så  mycket för att besöka gravar. – Al-Albani var en av dem. Han var här i Damascus för några decennier sedan, läste i hanbali-krönikor på Zhahiriya-biblioteket, eller satt på sitt rum och studerade wahhabi- och ikhwan-skrifter, istället för att uppsöka de lärda. Senare upphöjdes hans namn av de saudiska ideologerna till att gälla som sin tids stora och rentav enda hadith-mästare. Här i Damascus skrattar man bara.

“Du kan köpa ett uppslagsverk där samliga hadith finns listade i alfabetiska ordning, med uppgifter om berättarkedjans tillförlitlighet – finns i vilken bokhandel som helst i Damascus – sen kan du utge dig för att vara hadith-expert, om det är det du är ute efter”, säger min lärare.

Går hem och bläddrar i min Taqrib – undrar varför han rekommenderade den? Jag ville ha en bok med biografier över hadithberättare. Nu sitter jag här med två volymer bara namn och årtal och bedömningskoder på de personer som förekommer i berättarkedjorna, samt hänvisningar till två stora encyklopedier där man kan läsa mer – jag har sett dem i bokhandlen, de är på ca 10 volymer vardera. Känner mig matt i knäna. Sen tänker jag: Han ville kankse låta mig förstå att detta är en hel vetenskap, som inte ryms i en liten handbok.

Söker tröst i en annan biografisamling, som känns mera välkomnande mot läsaren:

“Ni de lärdas nation, ni är jordens salt:
vem kan återställa saltet om saltet förstörs?”

läser jag. Det är Sufyan al-Thawri, en av stora i hadith, fiqh och tasawwuf på 200-t H. Han tog bara emot elever som tillägnade sig hans adab och blev hans ständiga följeslagare.

Så gick det till på den tiden – och det finns nog inga genvägar idag heller.