Prosa
-
Jordens salt
Damascus december 2005 Halbuni – bokhandelskvartern i Baramke kring Damascus’ universitet. Kurslitteratur trängs med Lenins samlade verk, manualer i Windows och kärleksromaner på trottoaren. Jag går på måfå in i en bokhandel för att fråga efter en bok min hadith-lärare rekommernderat: Ibn Hajar al-`Asqalani’s Taqrib, index över hadith-berättare. Och se där, den finns, med flera intresssanta böcker i samma genre: Ibn Hajar’s biografisamling Al-durar al-kaminah, och en bok av Ibn `Asakir, historiker och hadithberättare, som levde i Damascus under 500-talet hijri. En man med yvigt skägg kommer in och frågar efter “al-`aqidat al-wasitiyyah”. Jag hör på hans uttal att han inte är syrier – kankse från Algeriet. “Känner jag inte till”,…
-
Var är min värde bror och reskamrat?
Damaskus hösten 2005 Han brukarde skriva då och då från olika hörn i världen. Jag tog avsked från honom en nyårsnatt på Stockholm Central. Mötte honom åter i Damascus året senare. Sen försvann han mot Maghrib – letade efter något han inte kunde finna just där just då. Vi gick uppför backen till ditt föräldrahem i Järfälla en kall vinterdag, drack kaffe och åt struvor, sköra som nyis. Du skulle fara till Dalarna och lära bokbinderi sa du, för mästarna går bort innan lärjungarna infinner sig, och tar sin konst med i graven. “Blott Sverige svenska krusbär har” skaldade Carl Eric Love Almqvist, där han satt i sin landsförvisning i…
-
Use time wisely
4 pages from Salihiyya Damascus, July 2005 At the foot of the Qasiun mountain, north of the ancient nucleus of Damascus, lies the green dome covering the grave of Muhyi al-Din ibn al `Arabi. Next to it is a mosque, surrounded by pulsating market streets. To the East is the historical Hanabila-mosque, built by those who were driven from al-Quds by the crusaders. Great mawlids where held there in the past, and many female hadith narrators sat to teach in it. Further down lies the modern Shari’a institute of Abu Nur. From there the Suzuki cabs climb up the mountain above Rukn al-Din, where Turks sought and found an environment…
-
Humaythira
Ijaz – att fatta sig kort Cairo juni 2005 “Ni hade kunnat stanna längre i Humeythira – det finns sällskap som reser dit och övernatter i flera dygn.” Varför sökte jag efter ursäkter för att det blivit så kort? Tänkter man efter så förstår man att det är precis så det ska vara. “Fil-ijazi balaghah” – i att vara kortfattad ligger det vältalighet. Korthet – “ijaz” – är de lärdas signum. De levde inte alltid så länge. Al-Ghazali gick bort i 50-årsåldern. Al-Nawawi blev bara 40 år gammal, hela hans liv var fokus, intensitet – ijaz. Nej, att stanna tre dagar på samma ställe är inte vår stil. Vi reste tio timmar…
-
Sana
Lektioner i arabiska och annat Damascus våren 2005 Det är månaden Rabi`a al-awwal – den månad då Profeten Muhammad (fred och välsignelser vare med honom) föddes. “Förr i tiden brukade det vara fest på gatorna, med sång och ljussmyckningar, och folk bjöd på mat. Sen upphörde det pga det politiska förtrycket och folk firade bara i hemmen. Nu är det tillåtet, men det firas mest i moskéerna.” Så berättar Sana, min lärare. i arabiska Hon vet allt. Om vad folk i Kufa ansåg och vad folk Basra sa, och vad Zamkhshari sagt och vad Sibawaihi ansåg, om hur Banu Tamim och ahl-al-Hajaz och de andra stammarna talade, och vad som är tillåtet…
-
Svalornas utpost
Damascus våren 2004 Vy över Damascus i skymningen, sedd från utsprång uppe på Qasiun-berget, vid vars fot helgonens helgon Muhyid-Din Ibn `Arabi vilar. Där i den skira, förklarade luften, högt ovanför Damascus’ bilavgaser, stod vi i väntan på böneutropet. Lätena från tornseglarna, som utförde sin halsbrytande precisionsflygning under gälla skrin. Röster av människor, barn och vuxna – men inte av bilar – det är för brant för att de ska kunna ta sig fram där uppe. En känsla av stillhet och livlighet, en sorts vila i rörelsen. Vi hade hälsat på en författare, som bor med sin familj däruppe i zawiyan, och ger ut sina böcker på ett litet lekmannamässigt…
-
Sham
“Islams hjärtland är i Sham (Palestina och Syrien)” (hadith) “Varje människa har två hemländer – sitt eget och Syrien” (talesätt) “Syrien – Allah skyddar henne” (står det på skyltar utmed gatorna i Damascus) “Folket i Sham, deras hustrur och barn och tjänare, män som kvinnor, lever i en frontgarnison för Allah’s sak. Var och en som bosätter sig i någon av städerna i Sham lever i en gränsstad vid frontlinjen och är en mujahid.” (hadith) “Nio tiondelar av all godhet finns i Sham och en tiondel finns i andra länder.” “Den dag folket i Sham fördärvas kommer ingen godhet längre att finnas bland er. ” (hadith) Innan Yttersta Dagen…
-
Vladimiez Vladimievich
Vladimiez Vladimievitj – en meta-feministisk betraktelse Stockholm 2002 En gammal forskarkollega har kommit på besök, Kozlov från Sibirien. Han hälsar och kysser mig på handen – en gammal rysk sedvänja som tydligen överlevt både kommunismen, perestrojkan och maffiaväldet. Han är här för att närvara då hans dotter Masha lägger fram sin lic-avhandling vid Chalmers. “Du vet ju vad jag anser om kvinnor och forskning”, säger han, med teatralisk uppgivenhet. Ja jag vet – det är en tuff värld, inget för en kvinna. “Men det finns två undantag”, lyser han upp, “Masha och Barbro.” Jag ler åt hans smicker. Av de otaliga härskartekniker jag stött på under min karriär är smicker…
-
Vision
Stockholm, september 2001 Den muslimska befolkningen i västvärden växer. Samtidigt som den växer håller den på att ändra karaktär. Majoriteten bland muslimerna kommer om någon generation inte längre att vara invandrare och flyktingar utan personer som är födda och uppvuxna här. Vad betyder islam för denna nya generation muslimer? För många inte mer än en lustig accent i utseende eller uttal, tillräcklig för att man ska utsättas för en påtaglig diskriminering, men otillräcklig för att identifiera sig med en kultur som för länge sedan mist sin relevans. Några kommer att hamna snett och skapa sina egna normer utanför det samhälle där de varken känner igen sina rötter eller ser någon…
-
Reflexioner kring hajj
Medina Våren 2000 Detta avsnitt är det inte lätt att att skriva om. Orden sviker, de vill inte riktigt ge uttryck för känslor och upplevelser. Därför har jag lämnat detta till sist, i hopp om att den rätta sinnesstämningen ska infinna sig – som när det råder precis rätt förhållande mellan temperaturdifferens och luftfuktighet för att iskristaller ska bildas på fönstret. Att tankarna ska börja spinnas till en tråd kring alla kringvirvlande fragment och minnesbilder. Jag skulle kunna berätta om den nybyggda moskén: en enorm bönehall i ett enda plan, med diverse roliga arkitektoniska leksaker som rörliga kupoler som rullas fram och tillbaks längs en räls, och solskydd som kan…
