Vladimiez Vladimievitj – en meta-feministisk betraktelse Stockholm 2002 En gammal forskarkollega har kommit på besök, Kozlov från Sibirien. Han hälsar och kysser mig på handen – en gammal rysk sedvänja som tydligen överlevt både kommunismen, perestrojkan och maffiaväldet. Han är här för att närvara då hans dotter Masha lägger fram sin lic-avhandling vid Chalmers. “Du vet ju vad jag anser om kvinnor och forskning”, säger han, med teatralisk uppgivenhet. Ja jag vet – det är en tuff värld, inget för en kvinna. “Men det finns två undantag”, lyser han upp, “Masha och Barbro.” Jag ler åt hans smicker. Av de otaliga härskartekniker jag stött på under min karriär är smicker…